Om glädjen att springa

Jag vågade anmäla mig tiill ett lopp med det avskräckande namnet Sankt Hans Extreme. Jag valde dock light versionen på 5 km och inte normal på 10 km och inte hellre Ultra som är hur långt du hinner på 6 timmar. För er som inte vet är Sankt Hans backar en gammal soptipp, numera strövområde, i Lund med väldigt många backar.

Hur gick det då?

Jo, jag njöt i fulla drag. 

Fördelen med att vara sist i 5 km loppet var att jag kunde:

1) Känna mig som jag var först med världens försprång.

2) Låstsas att jag var en ultra löpare som sprungit länge - därav den långsamma farten.

3) Kunde sjunga högt utan att störa för många.

4) Hoppa, skutta och dansa lite när jag kände för det.

5) Passa på att ta foto på toppen.

6) Småprata med de arrangörer som visade vägen när jag passerade.

7. Orkade köra slalom-intervallöpning uppför en backe mellan massa 10 km löpare för att kolla om killen som jag kände igen bakifrån var den jag trodde.

Mitt mål med att genomföra ett lopp och inse att det inte är farligt att komma sist, infriades och jag hade en toppenkväll. Jag tog inte ut mig, sparade på knän, ben, senor, ledor och ingen träningsvärk efteråt. Kanon med andra ord.

Med detta vill jag ha sagt: Våga du också utmana dig själv! Trots att omgivningen säger att det blir svårt eller jobbigt så kan det vara helt annorlunda för dig helt beroende på vilka förväntningar du sätter upp för dig. Du lever Ditt liv och Du bestämmer hur du ser på det som händer och sker. Lycka till!

Löpning och motivation, DU är värd att lyckas!

Tänk vad jag har lärt mig, egentligen, de senaste månaderna.

Att inte vara så rädd.

Att våga prova.

Ge saker en chans.

Bjuda på mig själv och få mångfallt tillbaka.

Det är inte alla som träffar mig som tror mig när jag säger att jag har dålig självbild.

Men sakta men säkert håller jag på att tvätta bort den bilden inom mig själv.

Tror på att jag även inombords är den jag utåt visar.

Jag är glad och älskar livet även om det självklart kommer svackor i mitt liv också.

Men jag kommer igen.

Vågar vara skör och pausa en stund.

Det går upp och ner, och det är OK att bara vara.

Igår bestämde jag mig för att springa en runda i skogen. Löpträningen hittills har bestått av att delta i tre stycken fem-kilometers lopp, med nån veckas mellanrum. Träningen inför dessa har varit obefintlig förutom en dag då jag cyklade till och från jobbet vilket tar 45 min per sträcka. Min löphastighet ligger på ca. 34 min för 5 km, vilket jag är alldeles nöjd med. 

Men mot skogen bar det igår, med mycket glädje! Molnigt och 14 grader hyfsat vindstilla var utmärkt väder. Jag började på en runda som är 2 km och vilken är samma som slutet på en 10 km runda. Helt plötsligt får jag för mig att jag inte behöver hålla mig på den grusade gången utan kan skutta runt i bushen, traillöpning kallas det väl på modernt löpspråk. Jätteroligt att leka vilt djur! En liten stund valde jag att köra lätta intervaller och öka takten mellan lyktstolparna när jag var tillbaka på stigen igen. När 2:ans runda vek av hemåt igen med en ganska brant backe tyckte jag det var roligare, och lättare, att fortsätta nedför på 10:an. Jag visste att en bit bort hade 10:an en massa räliga backar, om man alltså springer på det håll man "ska". Jag var på väg mot dessa nedför istället. Dock med vetskapen att lika mycket nedför måste jag ta mig uppför igen om jag vill komma tillbaka till samma punkt som jag startade. Men det fick bli ett senare problem. Längst bort hade jag med råge passerat 2,5 km vilket ju var halva den sträcka jag någonsinn sprungit. 

Men oj, vad vackert det var med alla vitsipporna i skogen! 

Nu kom valet ifall jag skulle vända tillbaka och ta djävulsbackarna uppför eller om jag skulle fortsätta 10:an baklänges där jag anade att stäckan var längre men inte lika brant. Jag valde det sistnämda. Vid ett tillfälle där vägen var spikrak och helt flack stannade jag av och gick, men till min stora förvåning var det mycket jobbigare än att jogga. Det var som att farten satt sig i benen och jag inte kunde låta bli att springa. Då jag sprang rundan baklänges visste jag inte alltid om jag var på rätt spår eftersom markeringarna endast är gjorda för löpning på "rätt" håll. Jag anade i alla fall att de oranga märkena som trots allt var markerade ordentligt visade Skåneleden och skulle ta mig "hem" på ett bra vis samt att jag kunde gena på detta spår och slippa springa alla 10 kilometerna. Detta hade jag helt rätt i. Plötsligt var jag åter på bekant mark där 5:an och 3:ans runda går ihop och målgång var bara en kilometer bort. Väl i mål hade jag till min stora förvåning sprungit 8 km och jag var inte ens trött. Inte läge att sluta nu tänkte jag och sprang 1,2 kilometers rundan av bara farten. Sen var jag ju tvungen att ge de nästkommande 800 meterna en chans så att jag avslutade vid bilen precis på 10 km, 1 timme och 11 minuter efter jag startat klockan. Sjukt nöjd!

Med detta vill jag ha sagt att ibland är de mentala hinder vi bygger upp i hjärnan mycket större att ta sig över än de är att genomföra i den fysiska världen. Jag trodde att jag skulle ha mycket, mycket svårare att springa 10 kilometer både mentalt och fysiskt. Men tji fick jag. Denna dag råkade min nyfikenhet, gjädje och motivation försätta mig i ett tillstånd som gjorde att allt bara flöt på. Jag klarade av något som jag stolt ger mig själv en klapp på axeln för. 

Ditt mål behöver inte vara samma som mitt mål. Du ska leva ditt liv och gå din väg. Men du kan fundera på vad det är som stoppar dig att göra det du verkligen vill. Vad du är rädd ska eller inte ska hända, och vilka hinder du sätter upp i ditt inre för att slippa lyckas.

Du är värd ett bra liv.

Se till att skapa det själv.

Din lycka bor inom DIG.

Varje dag, minut och sekund.

Låt den komma.

Förlita dig på att du förtjänar den.

Acceptera nuet och bara andas.

Tag sen ett steg framåt och bara var där du är.

Kram och lycka till.

Våga tro

Sång, psalmer, visor och musik kan ge en tröst i svåra tider.

Ylva Eggehorns "Var inte rädd i sanden finns det spår" får bli sången jag tillägnar min själsfrände idag. Som tack för universums helande kraft och styrkan hon skänker mig.

https://m.youtube.com/watch?v=lluIKSyG6UM

https://m.youtube.com/watch?v=lWbJX2j4SK8

Våga Yoga

Andas

Vrid stilla

Slappna av

Sträck på dig

Ljuvliga kropp

Du är min

I ur och skur

Vi ska följas åt

I vått och torrt

Står vi här

Min kropp

Mitt sinne

Min själ

Mitt minne

Lägg dig ner och vila

Savasana

Vakna upp

Sol ute

Sol inne

Sol i hjärta

Sol i sinne

Namaste

Kolla gärna in och köp mysiga och sköna kläder i Jacobs butik. https://jacobsbutik.se/

(Inlägget är inte sponsrat utan jag vill bara pusha för fina kläder.)

Slappna av och känn vikten av att du är du

Lägg dig ner och vila.

Det är som det är.

Du är här och nu.

I din kropp.

Som varit med dig varje stund sen den dagen då just din spermie mötte ditt ägg i det som skulle bli du.

Just den du är här och nu.

Du duger och är bra.

Faktiskt den bästa du kunde bli.

För utan dig skulle ditt liv inte varit detsamma.

Du ska vara din bästa vän.

Förlåt dig dina svagheter.

Gläds åt din styrka, ditt mod och din storhet.

Du kan älska dig själv.

Det är din rättighet att göra det.

Andas in långsamt och känn hur hela du fylls av luft som värms i ditt inre.

Andas ut långsamt och känn friden som följer.

Le och skatta dig lycklig för ännu en stund tillsammans med dig, din bästa vän!

Kaosologi av Micael Dahlen

… och plötsligt åkte en glasskål i golvet och gick i kras. Detta skapade ett nytt händelseförlopp, något som jag inte förutsett. Oj, vad skönt att livet inte blir som vi tänkt oss! För hade det varit lönt att leva om vi redan visste utgången, vad varje sida i livets bok innehöll?

Istället finns det oändligt med alternativa vägar varav vi till slut hamnar på en som ständigt kan ändra riktning. Ofta kanske vi tror att en viss väg är den trevligaste, skönaste osv. Men kan vi egentligen någonsin få reda på det?

 

Ja, detta var mina egna tankar efter att jag läst boken Kaosologi av Micael Dahlen. När jag var på sista kapitlet tänkte jag att jag efteråt måste sammanfatta alla hans bra ord i en mening och bära med mig den som en lärdom. Det behövde jag inte – han hade så snällt sammanfattat det hela till mig.

Om du också vill ta en genväg gå då till sidan 239. Men jag rekommenderar dig verkligen att strunta i det och istället läsa hela boken. Jag är ju förvisso en sån som Micael nämner, en som läser böcker från pärm till pärm, och det går säkert att läsa boken på andra sätt också. Men boken innehåller MYCKET tänkvärt som KAN påverka hur du ser på resten av ditt liv, stund för stund. En annorlunda bok som kanske inte direkt är en mindfulness bok, en bok om medveten närvaro. Men samtidigt är just det, väldigt mycket! TACK Micael för väl skrivna ord! Du ÄGER!

 

Nu ska jag återgå till mitt nujag, romanleva och hitta lyckostunderna! Glöm inte att avmåstefiera, använda dig av din vankraft, dina krivkar, förtankar och parallellmakt för att påverka livssuddet och förstå kaosologin.

Våga NU

Våga vika av från den givna vägen. Finn en mossbeklädd stenbumling i tallskogen. Lägg dig ner och slappna av. Andas in djupt och känn luften som fyller ditt inre. Släpp taget och andas ut. Känn avslappningen som följer. Njut av stunden. GOTT NU alla mina fina vänner!