Är du rädd för att fullt ut ge dig hän? Ser du risken att bli för beroende, för attraherad? Så att du riskerar att bli lämnad, sårad. Eller för att du är rädd att detta inte är meningen. Att det finns något annat du missar om du ger dig in på denna vägen? Låter du hellre bli än riskerar att göra fel, eller misslyckas, eller missa något "ännu" bättre. Strävar du alltid efter perfektionism? Och är det egentligen rimligt? Kan något vara perfekt. Är inte allt precis som det ska vara?
Bär du på ett arv av rädslor som du måste släppa taget om? Du måste våga göra dig hel med både rädslor, fel, lycka och succé, som allt finns inom dig. Det du tar hand om och har omtanke om behöver inte känna sig undanskuffat och växa sig starkare. Istället flödar omtanken och kärleken till dig själv där du kan älska och uppskatta alla delar av dig, även de som anses dåliga. Dessa delar ger dig en chans att öva på att bli en bättre människa och nå din fulla potential i denna världen. Så som det är tänkt att vara. Döm ingen annan människa för så som den upplevs vara i dina ögon. Vi har alla våra stridigheter att arbeta med, mentala krig att utkämpa på vår väg att vandra. Hjälp istället till att medvetandegöra deras potential till storhet och kraft. Påpeka inte för andra vad du anser är deras brister. Det som du, i din värld, ser som brister kanske för dem är nödvändigt för att de ska få möjlighet att öva på omtanke och kunna ge och ta kärlek.
Förlåt dig själv och andra. Var tacksam för ljuset som sprider sig och som förenar sig med solens starka energier. Tillsammans når ni ut och värmer upp universums kalla, magiska värld.
Tack för att du får mig att tänka i nya banor och se ljuset i tillvaron!
