Det blir mycket att fundera på när jag läser Sara Kadefors bok "Nyckelbarnen". Som mamma till en tjej på väg in i tonåren kan jag både leva mig in i huvudkaraktären Siris berättelse där hon befinner sig i förpuberteten liksom i mammans trevande försök att bibehålla en någerlunda intakt relation med sin dotter mitt under stormande livskris, även om allt inte har direkta paralleller till mitt eget liv. Vi får följa Siris ensamma, vilsna tillvaro i en tid när kärlek och mens gör sitt intågande, när vänner och relationer förändras samt när skolan och de vuxna ställer nya tuffare krav. Det får mig att se hur lätt det är att goda intensioner snabbt övergår till något som är lång ifrån det man först tänkte sig. Att det kräver arbete och bra kommunikation för att förstå varandra.
Boken är spännande och lättläst. Jag kan inte lägga den ifrån mig och sträckläser sista halvan på en och samma kväll. Den får mig att inse svårigheterna som vi föräldrar kan ställas inför när våra barn ska frigöra sig och bli vuxna. När vi alla ska forma nya relationer och nya sätt att förhålla oss till varandra. Läs den och du får redan på hur ensamt det kan vara med egen nyckel i en stad, i ett hus, i en lägenhet, i ett rum...nära dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar