Barnen leker i parken.
Stojar, springer, skrattar.
En pinne blir ett svärd, en sten är en magisk sak.
Sen är det dags att gå in.
Klockan har blivit läggdags.
Det är då vi ser den första.
En liten, liten filur.
Ett spindeldjur med åtta ben.
Knappt synbar för blotta ögat.
Där är visst flera.
Någon kryper men andra har redan hunnit sätta sig fast.
Fortfarande pyttesmå, bruna varelser.
Fästingar!
Barnen blir inskickade i duschen för att först bli ordentligt tvagade.
Sen följer undersökning och bortplockning av småkrypen.
Något barn har fler än andra.
Något har inga alls.
Sen blir det de vuxnas tur.
En ny erfarenhet.
Inget trädgårdspionen behövt leta efter tidigare.
I buskaget "offerlunden" med det liggande kvarnhjulet på de tre stenarna hämtas en kvarglömd filt.
På filten krälade ett litet spindeldjur.(*)
En fruktad liten fästing.
Nu vet vi att de är här.
Nu vet vi att vi ska leta.
Nu duschar barnen lite mer frivilligt.
Det behövs, för här är det varmt och svetten klibbar.
Här, i fästingarnas paradis.
* Mitt på bilden, på det gröna fältet,
till höger om det vita strecket syns den lilla
ljusbruna krabaten med sina åtta ben.
