Trädgårdspionen odlar: tomater

Tanig tonåring

I våras köpte jag ett antal tomatplantor.

Vis av erfarenhet från det år jag själv sådde så inser jag när varken tid eller utrymme finns för dylika aktiviteter.

Så i år lät jag tre andra aktörer göra grovjobbet.

Eller rättare sagt fyra för sonen kom hem från förskolan med en liten liten sötnos som nu står som en lång, smal, tanig tonåring med fjuniga blommor.

De övriga åtta är snarare som fullvuxna grovarbetare då jag gett dem rejäla portioner mat men glömt att ansa deras skägg. Vattenskotten, när jag förvandlade plantorna från vad jag trodde var busktomater till resliga individer, var lika tjocka som de vanliga grenarna.

6-åringen fick en lextion i vad "tjuva" betydde och gick sen glatt och hjälpte mig med det jag missat dessförinnan.

Men intressanta sorter har jag lyckats inhandla. Jag har tydligen köpt på mig en blåaktig bifftomat. Ska bli intressant att se hur den tar sig ut om den får växa till sig och mogna som den ska.

Bevattningen sköter ju vädrets makter så vackert dessa dagar men värmen och solen lyser med sin frånvaro. Så framtiden får utvisa om det blir ett lyckat tomatår eller inte. Jag är i alla fall glad att jag chansade och försökte. Glädjen i att se det rara guldet växa fram är en fröjd.

Fullvuxen grovarbetare

Sommar

Fåglarna kvittrar

Alla fönster står på vid gavel

Vindens svaga bris far genom huset

Folk sitter ute i sina trädgårdar

Det är midsommardag och för en gångs skull har värmen varit här

Kvällen närmar sig

Men ännu vill ingen krypa till kojs

Alla vill njuta ännu en stund

Passa på för kanska är snart regnet här igen

Men, tänk nu inte på det

Låt dig fyllas av glädje och lycka, sommar och sång.

Glad Midsommar alla bloggläsare!

Nu kommer den åter

Våren som vi har väntar på.

Sakta, sakta blir det långsamt vamare,

Även om nätterna fortfarande är kylslagna,

Och vindarna kalla.

Trots det, så lyser det stora runda, gula, klotet på himlen från en blå himmel.

Ibland, i alla fall...

Och sakta, sakta börjar växterna sticka upp sina små tentakler som för att känna om det är varmt nog.

Några är modigare än andra.

Vissa går före och visar vägen.

Säger: Kom, det stämmer, våren är här! Låt oss gå upp ur den mörka underjorden.

Låt oss gå upp och leka, bli kära, kramas, föröka oss.

Låt vår storhet blomma ut och låt oss bekänna våra riktiga färger.

Så tänker kanske vårens första blommor,

Som skänker oss glädje och lycka.

När våren nalkas och vintern får ge vika,

Låt kalven i dig hoppa ut,

Och känn det gröna gräset spira.

Vakna upp och ge dig ut på nya äventyr.

Låt livet skänka dig ny kraft.

Våga ta emot värmens energi och rikedom.

Njut, njut, njut...

Gott slut

I den kalla decembersolen tittar du fram.

Så här på årets sista dagar ger du en strimma av hopp.

Hopp inför framtiden som mot oss kommer.

Där tittar du mot mig med ditt strålande öga av lysande gult.

Du säger "Jag ser dig! Jag finns här hos dig!".

"Än har jag kraft kvar i mitt inre."

Där och då känner jag att värmen finns kvar även i mig och kommer lysa starkt nästa år också.

Min styrka sitter i mitt inre.

En urkraft och tro, om hopp och liv.

Om levnadsglädje och kärlek.

Gott Nytt År önskar jag dig som läser detta.

Må ditt år bli fyllt av upplevelser och erfarenheter som gör dig stark och full av liv inför kommande utmaningar.

Minnen, torkade och levande

För 17 år sedan dog min farfar och av blommorna som jag fick av mina vänner på kontoret i Atlanta, där jag då arbetade, gjorde jag denna. I alla år tills min farmor också dog hängde den på en vägg i deras lägenhet. Nu har den kommit till ett slut. Jag ska låta den gå vidare och på så vis frigöra utrymme i vårt hus. Minnena ska få stanna inom mig istället.

17 years ago my grandfather passed away and with the flowers I got from the friends in the office in Atlanta, where I was working at the time, I made this. All the years until my grandmother passed away it hang on a wall in her appartment. Now it has come to an end. I will let it go and free up some space in our house. The memories will stay within me instead.

Vid medelhavet blommar timjan

Och det gör den även här hos mig.

En vacker och väldigt varm dag i juli togs denna bilden. Svetten lackade och törsten släktes med svalkande vatten.

Under natten kom regn och åska. Ljudligt muller fyllde himlen och luften blev genast lätt att andas igen.

Men doften av sommar kvarstår. Regnjackan ligger på sätet bredvid mig när jag tar bussen till jobbet. I sommarkläder men med strumbyxor på till skillnad från igår.

Fortsatt glad sommar alla vänner!

När små under dyker upp

Plötsligt är de bara där

Det lilla man inte förväntat sig

Det kan vara värmen som kom först långt in i juni

Eller en oväntad vänlig gest eller ett vänligt ord

Ett kärt återseende med en avlägsen vän

Eller så är det den där blomman som dyker upp där man minst anar det

En dag står den där i all sin prakt och överraskar en

Fyller en med förundran och glädje.

Le då tillbaka, njut och fyll ditt hjärta med värme!

Midsommar

Midsommaraftons väder är grått

regnet drippar och droppar.

Alla sitta i tält så vått

allt medan jordgubbar snoppas.

Solen vandrar nog ovan där

men regnet och kylan är här.

Men regnet och kylan vände om

och solen den återkom.

Midsommarstången i gräset stå

blommorna dofta och stråla.

Alla dansar grodor små

då de runt stången vråla.

Snapsen i glasen svider

när den ner i strupen glider.

När den ner vill ila

Är det ännu långt till vila.

Midsommarnattens värme är här

Regnet har slutat att droppa

Alla i tälten glada är

och skratten ingen kan stoppa.

Det plockas blommor av sorter sju

att läggas under vackra kuddar nu.

Att läggas under vackra damen

efter att hon fått kramen.

Glad Misdommar!!!

Jenny Strandhs blomsterdesign

Några pinnar av grönt

kan bli vackra buketter,

och snygga bordsdekorationer.

Tjejer på vift som firade en fantastisk person resulterade ikväll i denna typ av kreationer. Häftigt och lärorikt! Tack tjejer för ännu en kul kväll i ert sällskap.

Tacksamhet

Trots en kylslagen vår med bistra vindar lyser maskrosorna ikapp med förgätmigej på framsidan som ännu inte fått någon större omtanke.

Men jag skänker en tacksam tanke att de trots allt vill komma åter.

Förgylla den mark som varit kall och frusen.

Ge skydd till mina bittra, slemmiga, räliga, långsmala fiender.

Kriget mot sniglarna skulle troligtvis påbörjats för länge sedan, eller aldrig upphört senast jag var på jakt efter dem.

Men det får vänta.

Idag ligger jag här och är tacksam.

För min familj som sover så sött.

För allt jag hunnit med eller valt att inte göra idag.

För att vi har värme och mat.

Och för att blommorna åter blommar.

Våren kom åter!

En bit in i April kryper temperaturen åter uppåt.

Himlen är fri från det gråa, tunga täcket som legat över oss hela vintern.

Nu väcks jag varje morgon innan sex av ett pipande, tjattrande, smått enerverande fågelkvitter.

Men de är bara glada tror jag!

Att sommaren är i antågande.

Att blommorna börjar sticka upp ur den kala jorden.

Att träden snart lyser i all sin prakt.

Njut folk, njut.

Innan vi allergiker gråter när pollenregnet faller över våra röda ögon och vi trötta sätter oss ner och tänker: "Kan inte snart våren vara slut och sommaren frigöra oss från dessa åkommor?".

Jag gillar påsken!

En högtid som kommer när ljuset tittar fram och dagarna blir längre.

En högtid till vilken jag har lagom mängd pynt, som rymms på en hylla och i ett ris. Det stökar inte till så förfärligt och skapar inget kaos i mitt blickfång. Det tar inga evigheter att vare sig ta fram eller packa ner igen.

Det är inte så förfärligt mycket måsten i min hjärna utan vi kan ta dagarna som de kommer.

Jag gillar verkligen påsken.

Tänk om jag skulle kunna få julen att bli liter mer som påsk. Lätt, enkel och utan massa outtalade krav och måsten.

I julas startade jag tidigt för att hinna med allt som skulle göras. 

Kommande jul ska jag nog göra tvärt om och tänka lite påskigare kring julen. 

Och sen bara njuta av tillvaron med lite pynt och mycket mys istället.

Låt påska vara fram till julen!

En bisak

Fick en länk till en video härom dagen.

Jag tittade på den, både en och två gånger de kommande dagarna.

Lockad av det jag såg började jag drömma.

Om små små flygande varelser.

Som jobbar och står i.

Små flygande arbetare.

Som skapar en gyllene sörja.

Mumsigt och sött.

Tänk om vi skulle bidra till den biologiska mångfallden.

Hjälpa till att göra nytta.

Dra vårt strå till stacken.

Göra en insats.

Vi kanske ska satsa på en ny hobby.

Skaffa en lite drottning.

Det blir en ny bisyssla helt enkelt.

http://www.honeyflow.com

En torkad längtan i ett kylslaget januari

Frosten nyper i kinderna och vinden blåser genom ben och märg.

Snöflingorna singlar ner på den kalla marken och det är knappt solen visat sig sen i oktober.

Då tittar jag på den torkade buketten i vasen.

Ett vackert minne från en tid som flytt.

Minnen väcker längtan efter den tid som kommer.

När solen åter står högt på himlen och fåglarna kvittrar.

När dofterna sprids och våren spirar.

Det tänker jag en kväll i januari, en kväll i hemmets mörka vrå.

Vår trädgård, min passion

Min passion för vår trädgård

växer sig starkare för varje år.

Det finns ingen utstakad plan,

ingen färdig tanke.

Det blir som det blir.

Ibland köper jag en massa växter på rea.

Då kan det vara svårt att veta var de ska bo.

Då kan det tänkas att ännu en bit av gräsmattan ryker,

som så många gånger förrut.

Eller så har vi klippt lite träd och krattat ihop lite äppelkart.

Detta kan då bli början på en kulle som får prydas av bambu.

En bambu som flyttats från ett ställe som var mindre lämpligt.

En pergola blir byggd då björbärstillväxten tagit fart och behöver något att klättra på.

Så håller vi på när vi formar vår trädgård.

Utan mål och mening men med mycket glädje och ibland också frustration.

En trädgård kräver tålamod.

Tålamod vid anläggning och tålamod vid tillväxt.

Jag går här och funderar medan jag vattnar och gräver, plockar och pysslar.

Trädården är min passion.

Det är här jag är som lyckligast.

När jag får plocka bland blommor och bär, odlat och självsått,

då mår jag som bäst.

I vår trädgård, min stora passion.

Stig in

Dörren står på glänt

till en ny värld som öppnar sig.

Att stiga in är som att lämna det förflutna bakom sig

och våga se en ny framtid.

En framtid full av möjligheter.

Där kan finnas mörka gångar,

ljusnande öppningar,

främmande varelser,

nya upplevelser,

en spännande omgivning

och nya möten.

Stig in och känn dig välkommen.

Se, dofta, smaka, känn...

Våga följa hjärtats kraft.

Våga stiga in i din nya värld 

och känn dig välkommen!

Ägg

På något sätt kan jag ändå inte låta bli att förundras.

Naturen vill verkligen reproducera sig.

Dessa små varelser som ger mig så mycket huvudbry.

Som äter upp våra växter.

De gör det ju bara för att överleva och föröka sig.

Liksom vi.

Men där under en mörk träplanka ligger de.

Tätt intill ett nyfallet äpple.

En massa runda, vita, bollar.

Som låter som smällebär när man klämmer dem mellan fingrarna.

Var och en ska bli en ny liten snigel.

Som ska växa sig stor och biffig.

Som ska äta upp mina växter.

Om de får leva.

Om de får finnas kvar.

Men det får bli en annan gång!

Goda stunder i två trädgårdar

Så lätt att fotografera.

Så mycket att tycka om.

En liten detalj här.

En vacker komposition där.

Återigen var vi samlade

för att beundra och inspireras,

kolla in ett utekök,

ett vattenfall på en osynlig vägg,

fiskar i en undangömd damm,

speglar, vattenbad och mycket annat.

En stunds fika, snack om trädgård och lite till.

Några nya ansikten att bekanta sig med.

Sen bar det av över gatan,

till "moderträdgården".

En trädgård som lik dotterns trädgård var full av växter,

Stilleben och arrangemang kantade vår väg.

Nya saker att upptäcka,

innan det bar hemåt igen,

från våra goda stunder i trädgårdarna med de tokiga idéerna och de vackra hostorna.

Tack Anna (Goda Stunder och Tokiga Idéer) och Monica (Hostaoasen) för att vi fick besöka era trädgårdar.

Besök på Almbacken

Trädgårdspionen var medbjuden,
på besök i en trädgård.
En annan backe än den hon är van vid,
med vackra svarta staket och gröna växter.
En stor magnolia, det kände hon igen!
Med stora fönster, det ville hon ha!
Där fanns bambu och salvia,
daggkåpa och klippta bollar
och de trevliga trädgårdsentusiasterna!
De satt ner och pratade,
diskuterade hur det varit
när några av de som var här hade öppnat sina trädgårdar.
Öppnat och bjudit in till inspiration och njutning.
Många hundra hade kommit,
tittat och sett, skådat och beundrat.
Nu fikades det på goda ostar, marmelad, frukt, bär och goda drycker.
Vi lärde känna varandra lite grann,
några gamla bekanta, andra nya spännande vänner
Alla med gemensamt intresse:
att vi bor i en liten sandig by och gillar att påta,
påta i vår trädgård.
Gillar att njuta av inspiration och roliga tips
på var man kan åka och titta,
Vad man kan fynda och göra.
Vi kommer ses igen
och göra nya upptäkter
om vår trädgård, varandra och annat intressant!


 Tack Maria på Almbacken för en trevlig kväll!

Tillsammans

Oj, vad det är roligt att jobba ihop

Ihop med någon man tycker om

Men även med nya bekantskaper

Spännande att lära känna fler

Öppna upp sig och blotta sitt inre lite grann

Tämja på gränserna

Prova något nytt

Tänk vad man kan få uppleva tillsammans

Lite gräva här

Lite putsa där

Flytta en kruka hit

Och en sten dit

Fylla bilen med skräp som ska till tippen

Konstigt nog fick allt plats

Nu är det bara en dag kvar

Lite mer hinner fixas

Innan bästaste bästa har visning av sin trädgård

Ett är säkert: om inget allvarligt händer och sker

Ni i den trädgården spionen ser!