måndag 21 september 2015

Veckans ord i en mening



Den korpulente detektiven hade svårt att kommunicera utan förde monolog då han berättade att han skulle bestämma att det skulle vara obligatoriskt att skjutsa och samtidigt agera konsekvent.

söndag 20 september 2015

Att diska


Kan vara väldigt skönt
En söndagskväll efter bad o bowling
När middagen är uppäten och läxorna är gjorda
Då känns det extra skönt när diskbänken är tömd
Och diskmaskinen surrar harmoniskt
Och tvättmaskinen är fylld och surrar likaså
Då tar jag min vattenkanna och vattnar några blommor
Tänker att jag är lyckligt lottad
Som får leva här och nu
I detta vi som är här
I denna stund som är vår

lördag 19 september 2015

Stilla storhet



Så många år
Så långa år
Har du stått här
Blickat ner på alla som kommit hit
I glädje och sorg
I förtröstan och förtvivlan
Nu ljuder skönsången
Höga toner flyger genom rummet
Högt, pampigt
Jag sitter stilla
I vördnad inför dig
Den högre makten
Som fyller mig med kraft och styrka
Som låter mig växa i de utmaningar jag möter
Som låter mig se ljuset i blickarna som vågar möta min
Min blick av glädje och nyfikenhet
Av kärlek och sexighet
Av liv och lust


måndag 14 september 2015

När vi seglar över stormigt vatten håller jag din hand



Vi är mitt i havet, vårt stormiga hav.
Jag håller din hand.
Jag vill att vår familj ska komma helskinnade över, tillsammans.
Jag vill inte förlora dig på vägen, ner i mörkret.
Jag kramar dig hårdare.
Så rädd att förlora dig. Förlora det liv vi haft.
Inte få dela en framtid tillsammans.
Jag känner hur du sakta lämnar mig.
Det är svårt att hålla dig kvar.
Jag vill att du kämpar.
Möter mig på halva vägen.
Jag vill se oss stå stärkta på fast mark igen.
Där framme i den lugna bukten.
På den ljusa stranden.
Där hoppet lever och framtiden är ljus.

Jag önskar att du orkar kämpa.
För din skull.
För min skull.
För vår skull.

Jag hoppas och längtar tills vi står enade igen.
I landet där framtiden är vår.
Där kärleken spirar och äpplena växer.
Där vi kämpar vidare tillsammans mot nya mål och ny mening.



söndag 13 september 2015

Stjärnfall av Lars Wilderäng, recension del 3



Att tänka på innehållet i boken Stjärnfall när världen runt omkring håller på att rämna är inte roligt. Ensamheten hos karaktärerna gör sig påträngande i en värld som är både ond och orättvis. Ingen har sagt att livet ska vara lätt, men ibland är det extra jobbigt att stiga upp och gå vidare. Vad finns det kvar att leva för? Vad är meningen med livet? Hur går vi vidare tillsammans när alla hot spökar i hjärnan? När hopplösheten hänger tungt över våra axlar? När tillvaron ter sig nattsvart? Att sugas in i det svarta hålet utan vare sig fysisk eller psykisk ficklampa... Där vi inte vet hur lång vägen är att vandra innan ljuset i tunneln dyker upp, OM det dyker upp! Hur håller vi hoppet, tron och kärleken flytande och vid liv?

Stjärnfall är än mer dystopisk än vad Stjärnklart var. Trots sin, i mina ögon, orimlighet i många av sina faktiska ord kan jag trots allt se många liknelser och kopplingar till verkligheten. Mycket kritik och samtidigt en författare som periodvis troligtvis haft mycket roligt vid skrivandet. Ett skrivande som kanske också kantats av mycket djupare tankar och funderingar. Men det kan bara jag spekulera i och ev. författaren svara på. Vilket i och för sig är oväsentligt. Frågan är hur det påverkar oss som läser boken och hur vi går vidare härifrån. Endast Lars kommer veta hur karaktärerna går vidare. Och kanske får vi andra svar om ett år eller så. Om vi överlevt till dess.

torsdag 10 september 2015

Att vara ensam


Ensam med tankarna
Ensam med känslorna
Ensam i stunden
Ofrivilligt ensam

Det kan vara svårt
Svårt att våga möta det okända
Att ligga vaken om natten när allt är tyst och stilla
När oron kryper i kroppen och frågorna hopar sig

Då kan det vara svårt att se att gryningen kommer åter imorgon
Att solen stiger över horisonten
Att vännerna väntar runt hörnet
Att någon vill ta din hand och vara din vän
Ge dig tröst och trygghet
Gjädja din tillvaro
Stilla din ensamhet