Jag har haft Fredrik Paulúns bok "50 genvägar till ett sockerfritt liv" ett tag i min ägo. Det har varit andra böcker som kännts mer intressanta att läsa. Tills nu. Förra söndagen såg jag dokumentären Sockerfilmen "That sugar film" på SVT Play och blev nyfiken på sockerdetox. Inte för viktens skull, men för humöret, hjärnan och min hys skull. Kan det påverka mig på ett positivt sätt att minska sockermängden? Det går bara att finna ut på ett sätt, genom att testa. Så denna väl valda påskvecka började jag. Hur tänkte jag nu? Gigantiska påskägg fylldes dagligen med lösgodis på jobb. Underbart lösgodis som jag bara fick ignorera. God fika med smaskig chokladkladdkaka valdes också bort. Det har i fyra dagar gått förvånadsvärt bra. Jag har ätit två ägg, en banan och nötter till frukost. Luncherna på jobbet älskar jag och äter alltid massor, huvudrätt, sallad och knäckebröd med smör. Den enda skillnaden var att jag bytte lingondrickan mot vatten. Och på kvällen var det att tänka lite annorlunda och fylla pannkakan med spenat, chèvre, lök, fröer och annat lite matigare, som ett exempel. Jag gjorde värmda äpplen med kanel för att få något sött till dem, men jag var så mätt efter mina två crépes att det fick bli efterrätt istället. Svårast har varit den mentala biten. Vad ska vi fika på nu? Vad ska jag baka? Och att vara "udda" och utanför gemenskapen. Känslan av vad andra ska tänka? Varför ska hon vara så speciell. Vill inte behöva försvara mig. Men allt det sitter egentligen bara i mitt eget huvud. Jag behöver inte snacka så mycket om det. Förmodligen känns det så för att jag fortfarande behöver övertyga mig själv med att fortsätta. Hittade en underbar bok i stan idag. Den fick följa med hem. "Sockerfritt" av Sue Quinn. Med korta, enkla recept och fina bilder. Nu löser det sig med fika och ersättningar. Här finns massor av tips och idéer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar