Yoga Girl

Rachel Brathens bok "Yoga Girl - att finna lycka, skapa balans och leva med ett öppet hjärta" är pur glädje och lycka rakt igenom. Inte på någott glättigt och jobbigt vis utan bara underbart befriande. Texter som beskriver hennes egen resa, som inte varit spikrak samt yogainstruktioner och de korta recept på mat som är mycket lätta att ta till sig gör det så väldigt bra. Inga pekpinnar och inget som får dig att se ner på ditt eget liv. Bara skönhet och njutning. Jag kan erkänna att jag inte trodde jag skulle gilla den så mycket som jag gjorde. Tre dagars sporadisk men fokuserad läsning senare så kan jag säga att den var väl investerad. Visst, det är inte alla förunnat att bo på Aruba, eller åka världen runt och bli fotograferad på vackra platser. Men jag kan här i min kalla vardag drömma mig bort och låta mig inspireras och sen inse värmen som finns inuti mig. Glädjas åt närvaron att vara här och nu. Tacksam för att vakna och leva ännu en dag. Andas, andas, andas...

Sockerdetox

Jag har haft Fredrik Paulúns bok "50 genvägar till ett sockerfritt liv" ett tag i min ägo. Det har varit andra böcker som kännts mer intressanta att läsa. Tills nu. Förra söndagen såg jag dokumentären Sockerfilmen "That sugar film" på SVT Play och blev nyfiken på sockerdetox. Inte för viktens skull, men för humöret, hjärnan och min hys skull. Kan det påverka mig på ett positivt sätt att minska sockermängden? Det går bara att finna ut på ett sätt, genom att testa. Så denna väl valda påskvecka började jag. Hur tänkte jag nu? Gigantiska påskägg fylldes dagligen med lösgodis på jobb. Underbart lösgodis som jag bara fick ignorera. God fika med smaskig chokladkladdkaka valdes också bort. Det har i fyra dagar gått förvånadsvärt bra. Jag har ätit två ägg, en banan och nötter till frukost. Luncherna på jobbet älskar jag och äter alltid massor, huvudrätt, sallad och knäckebröd med smör. Den enda skillnaden var att jag bytte lingondrickan mot vatten. Och på kvällen var det att tänka lite annorlunda och fylla pannkakan med spenat, chèvre, lök, fröer och annat lite matigare, som ett exempel. Jag gjorde värmda äpplen med kanel för att få något sött till dem, men jag var så mätt efter mina två crépes att det fick bli efterrätt istället. Svårast har varit den mentala biten. Vad ska vi fika på nu? Vad ska jag baka? Och att vara "udda" och utanför gemenskapen. Känslan av vad andra ska tänka? Varför ska hon vara så speciell. Vill inte behöva försvara mig. Men allt det sitter egentligen bara i mitt eget huvud. Jag behöver inte snacka så mycket om det. Förmodligen känns det så för att jag fortfarande behöver övertyga mig själv med att fortsätta. Hittade en underbar bok i stan idag. Den fick följa med hem. "Sockerfritt" av Sue Quinn. Med korta, enkla recept och fina bilder. Nu löser det sig med fika och ersättningar. Här finns massor av tips och idéer. 

Kura skymning

Att denna stilla morgon sitta och titta ut genom fönstert får mig att tänka på "kura skymning". När jag söker på nätet finner jag en perfekt text och mer behöver inte sägas utan endast läs det: http://humanismkunskap.org/2012/12/19/kura-skymning-skymningstimmen/

Att ersätta prylar

Inte med andra prylar men med annat att göra, fysisk aktivitet.

När prylarna inte längre finns där så finns inte heller behovet att ta hand om dem eller att organisera dem.

Då kan jag istället göra något annat, t.ex. spela ett spel, göra yoga, gå en prommenad.

Om jag byter ut samlandet mot något aktivt kommer jag få ett annat liv än det jag är van vid. Jag kommer att lättare kunna bryta prylarnas förbannelse och få bättre fysik på kuppen. Win-win med andra ord!

Texten till detta inlägg är inspirerat av att jag läste bloggen Minimalisterna.se och den lånade boken "Var sak på sin plats" blev en passande bild.

I samma stund strålar genom molnen

I samma stund som den skarpa strålen bröt genom molnen träffade den henne och hon föll hastigt ner med en kraftig smärta i sitt vänstra ben. Rädslan spred sig i hennes bara kropp när hon sakta hasade sig framåt och med hjälplös och sargad blick tittade upp på förödelsen runt omkring henne. Nog hade hon försökt föreställa sig hur detta skulle kunna bli men aldrig i sin vildaste fantasi hade hon trott att det skulle kännas så här. Detta var bara början. Ännu hade inte förlamningen nått resten av hennes kropp. Ännu hade hon kvar sin tankeförmåga, sin viljestyrka, sitt hopp. 

En kraftig smäll hördes och tåget skakade till innan det plötsligt saktade in och stannade. En oangenäm, stickande doft spred sig i kupén och alla passagerare började tårögt hosta. I högtalarna hördes "Mind the gap" upprepade gånger då högtalarsystemet hade hakat upp sig. Sen blev det helt mörkt. Conrad plockade snabbt upp gasmasken ur sin väska så fort han hörde första smällen. Han visste vilken panik som skulle uppstå när strömmen gick. Runt om honom hörde han barnens rädsla och föräldrarnas uppskärrade försök att lugna sina barn trots att de var lika förvirrade och rädda. 

Gott slut

I den kalla decembersolen tittar du fram.

Så här på årets sista dagar ger du en strimma av hopp.

Hopp inför framtiden som mot oss kommer.

Där tittar du mot mig med ditt strålande öga av lysande gult.

Du säger "Jag ser dig! Jag finns här hos dig!".

"Än har jag kraft kvar i mitt inre."

Där och då känner jag att värmen finns kvar även i mig och kommer lysa starkt nästa år också.

Min styrka sitter i mitt inre.

En urkraft och tro, om hopp och liv.

Om levnadsglädje och kärlek.

Gott Nytt År önskar jag dig som läser detta.

Må ditt år bli fyllt av upplevelser och erfarenheter som gör dig stark och full av liv inför kommande utmaningar.

Veckans ord i en mening

Den korpulente detektiven hade svårt att kommunicera utan förde monolog då han berättade att han skulle bestämma att det skulle vara obligatoriskt att skjutsa och samtidigt agera konsekvent.