...då ger våren sig tillkänna.
Då vill potatisen i jorden och pelargonerna beskäras.
Men dagen har fortfarande bara 24 timmar och jobbet ska skötas.
Barnen ska hämtas och tvätten vikas.
Det kliar i ögonen och likaledes i de gröna fingrarna som skolat om små plantor.
Då önskar jag att nyfikenheten inte var så stark.
Att önskan att göra allt kunde stillas.
Men livet rullar på i en rasande takt.
Barnen växer och frodas, skrattar och gråter.
Mitt i allt står vi som försöker hinna med i livets karusell.
Men det går bra. Ibland får man se till att välja en lite långsammare tur.
En där man hinner njuta av färden och utsikten.
En där vännerna kommer förbi och hinner ta en kopp te.
En där ytan inte har så stor betydelse.
En där vi bara kan vara.
Och som det sägs: Livet är en fest med dig som hedersgäst.
Gör det bästa av din korta stund på jorden. Låt inte detta bli de sista orden.
Kram på er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar