Dumpa Matthew av Jane Fallon

Hur skulle det vara att inrätta sitt liv som älskarinna till en gift man med två barn? I fyra år!

Hur skulle det vara att som gift kvinna bli bedragen av sin man? I fyra år!

Det är frågor som rör sig i mina tankar när jag läser Dumpa Matthew av Jane Fallon.

Hur hade jag hanterat Sophies situation? Vad tycker jag om Helens agerade? Eller Matthews för den delen? Vad tänker jag när jag läser om mobbingen som förekommer på arbetsplatsen? 

Det är en ganska "pratig" bok, vilket även bibliotikarien nämnde när hon rekommenderade boken till mig. Hela boken igenom väntar jag på att slutet ska komma så jag kan läsa en mer gripande och intressant bok. Samtidigt är där något som fängslar mig. Den har sina överraskande moment och lockar mig hela tiden att fortsätta. Jag vill trots allt inte missa något. Vill så gärna att det slutar som JAG vill! OM det gör det tänker jag inte avslöja. 

Det är inte en bok jag kommer att läsa om men den duger mycket väl som tidsfördriv några kvällar en gråtrist vecka i november.

Spegeln - Kelly Barnhill

För att minnas skriver jag här ner ett namn på en bok.

En bok jag läste för ett tag sedan.

Dottern hade varit på biblioteket, på bokcirkel.

Där hade de fått denna boken med sig hem.

Vi började båda läsa, i baksätet på bilen, på väg hem.

Och jag blev fast.

En ungdomsbok.

När läste jag en sådan senast?

En fantasybok med mysterisk handling.

Jag gillade språket.

Jag blev fascinerad.

Trots det minns jag knappt vad boken handlade om eller vad den hette.

Men jag minns bokens storlek och att där var ett träd med rötter på utsidan.

Fick fråga dottern om handlingen och sökte sen på bilder med beskrivningen

"Ungdomsbok mystisk pojke".

Där en bra bit ner i träfflistan hittade jag den.

Bilden jag sökte.

Boken "Spegeln, en skräcksaga" av Kelly Barnhill.

Ja, tänk vad olika vi är och hur vi olika vi minns!

Svåra besked

Ibland vill man bara stäcka ut en hjälpande hand,

ge någon tröst och stöd,

finnas till en liten stund för någon som har det tufft.

Det är ibland svårt att visa kärlek.

Men det kan även vara svårt att be om hjälp och förståelse.

Att möta sina medmänniskor med känsla och respekt

kräver mod och ärlighet.

Att öppna upp sitt hjärta för svåra saker kan göra ont.

Men det är i mötet med det ovissa som vi blottar vårt sanna jag.

Så våga sträck ut din hand

och våga greppa den utsträckta handen.

Välj att möta framtiden tillsammans

i den gemensamma viljan till stöd och stöttning.

Del 1:5 Tågstopp

Plötsligt stannade tåget. Hon tittade sig oroligt omkring. De hade inte annonserat att de närmade sig någon station och hon ville verkligen komma fram i tid. Konduktören rusande förbi i gången men det gick så snabbt att ingen reagerade innan han hunnit passera. Det hade ju varit bra att få reda på hur länge stoppet skulle vara. Hon böjde sig ner och plockade upp portföljen från golvet. Telefonen låg nerslängd ihop med papperna från mötet. Ja, det blev väl till att fördriva tiden lite. Mötet ville hon för tillfället lägga så långt bakom sig som möjligt. Hon gick in på Feeden och bläddrade igenom bloggarna hon följde. Förstrött tittade hon på än det ena än det andra. Det var alltifrån äppelpynt i trädgården, dagspa och feng shui analyser till ekonomiska utvärderingar och grönkålsrecept. Nej, hon kunde inte släppa tankarna på mötet utan la ner telefonen och försökte istället lösa ett korsord hon påbörjat imorse.

Del 1:4 Mjölk

Mjölken som kom ut ur glaset var alldeles klumpig. När locket på Philidelfiaosten lyftes såg man att där låg ett grönt, luddigt, veckat täcke över den vita krämiga osten. Det var längesedan någon hade öppnat detta kylskåp. Det var längesedan någon bott i detta huset. Hals över huvud hade de fått bege sig av. Söka sig en bättre tillvaro. Fly bort ifrån detta fasansfulla som intagit deras liv. De hade hoppats på att finna lyckan eller åtminstone friden där de till slut kunde stanna upp och slå sig till ro. Men kvar fanns huset med sängarna obäddade, kylskåpet fullt med mat, barnens leksaker utspridda på golvet som om man kunde vänta sig att de snart skulle komma tillbaka och fortsätta leka. Men barnskratten och gråten hade för längesedan tystnad. Huset började sakta förfalla när ingen bodde här och kunde sköta om det. Elen fungerade inte och inget vatten kom ur kranarna. Växterna i trädgården var övervuxna och började leta sig in över trädäcket, in genom de trasiga fönsterna. Familjen som bott här hade tyckt mycket om sitt hus. De hade umgåtts mycket med grannar och andra vänner. Nu var hela området tömt på folk. Hela byn låg öde. Ingen var kvar som cyklade till jobbet på morgonen, ingen som tog sina barn till skola och dagis. Ingen som klagade på att grannens tomt såg skräpig ut. Ingen som rusade till dörren och ropade att "nu kommer mormor och morfar". Ingen som hade häftig älgskog i tv-rummet när barnen somnat. Nu var här alldeles tyst så när som på musen som sprang över parkettgolvet och fågeln som flög in och ut med kvistar till boet. Alldeles tyst och stilla. 

Del 1:3 Höst

Hon älskade hösten. Den klara luften, de regntunga skyarna, prasslet av alla löv under fötterna. Hon såg inte upp där hon gick i mörkret. Skärmens ljus lös upp i ansiktet på henne med gjorde inget för att leda hennes väg. Nästan krockade hon med ett träd som kom i hennes väg. Intensivt skrev hon på meddelandet till honom. Ursinnigt! Att han inte bara kunde lägga ner. Ta det lugnt och låta tiden ha sin gilla gång. Nej, han hade försökt övertyga henne att detta måste göras. De lyssnade inte på honom. Alla sätt hittills hade varit fruktlösa. Ingen respons. Nada! 

Del 1:2 Foajen

Markus parkerade cykeln i cykelstället och tog av hjälmen. Det var inte första gången han var här. Men nu hade han fått nog. Vecka efter vecka hade han mailat dem, ringt och när han efter flertalet påtryckningar inte fått det resultat han önskat så var det dags för ett fysiskt besök. Han låste cykeln och klev med bestämda steg in genom dörren. Det var större än han hade föreställt sig. Marmorgolv, stora panoramafönster, högt i taket och längst bort i den enorma foajen stod en, som på avstånd verkade vara pytteliten, receptionsdisk. Efter den första beundran av rummet tog han återigen upp stegen och gick vidare fram till killen som stod bakom disken. "Hur kan jag hjälpa dig?", frågade killen med försiktig röst. Ny på jobbet, borde det stått på hans skylt istället för Bengt - receptionist, tyckte Markus. "Jag är här för att träffa Gunn-Mari Jansdotter".