Sprudlande

Hon sprudlade av liv och energi när hon sprang nedför trappan och rykte upp dörren till hans lägenhet. Äntligen var han hemma! Hon längtade så varje vecka på att fredagen skulle komma. En svag doft av rökelse nådde hennes näsa och det svaga ljuset från de tända stearinljusen fick henne att rysa av välbehag. Oh, så ljuvligt med detta lugn som nu väntade. Tonerna av musiken spred sig ut i trappuppgången när hon drog igen dörren bakom sig. Han kom ut och mötte henne med orden "Hej älskling, nu kan helgen äntligen börja!".

Dubbelliv

Äntligen var fredagen här och arbetsveckan började närma sig sitt slut. Ett ändlöst tjatande om deadlines och ändrade förutsättningar. Det stod honom upp i halsen. Men något skulle han ju göra för att tjäna sitt levebröd. Om han skulle svara ärligt så gick han igång lite på att leva sitt dubbelliv. Det var ingen som kunde ana vad han egentligen höll på med på helgerna. När han slutligen var hemma och kunde hänga in den strikta kavajen i garderoben igen. Han ville egentligen inte leva på något annat vis. Visst, ibland blev det lite enformigt och ensamt, men belöningen desto större när helgen kom.

Din fulla potential

Är du rädd för att fullt ut ge dig hän? Ser du risken att bli för beroende, för attraherad? Så att du riskerar att bli lämnad, sårad. Eller för att du är rädd att detta inte är meningen. Att det finns något annat du missar om du ger dig in på denna vägen? Låter du hellre bli än riskerar att göra fel, eller misslyckas, eller missa något "ännu" bättre. Strävar du alltid efter perfektionism? Och är det egentligen rimligt? Kan något vara perfekt. Är inte allt precis som det ska vara?

Bär du på ett arv av rädslor som du måste släppa taget om? Du måste våga göra dig hel med både rädslor, fel, lycka och succé, som allt finns inom dig. Det du tar hand om och har omtanke om behöver inte känna sig undanskuffat och växa sig starkare. Istället flödar omtanken och kärleken till dig själv där du kan älska och uppskatta alla delar av dig, även de som anses dåliga. Dessa delar ger dig en chans att öva på att bli en bättre människa och nå din fulla potential i denna världen. Så som det är tänkt att vara. Döm ingen annan människa för så som den upplevs vara i dina ögon. Vi har alla våra stridigheter att arbeta med, mentala krig att utkämpa på vår väg att vandra. Hjälp istället till att medvetandegöra deras potential till storhet och kraft. Påpeka inte för andra vad du anser är deras brister. Det som du, i din värld, ser som brister kanske för dem är nödvändigt för att de ska få möjlighet att öva på omtanke och kunna ge och ta kärlek. 

Förlåt dig själv och andra. Var tacksam för ljuset som sprider sig och som förenar sig med solens starka energier. Tillsammans når ni ut och värmer upp universums kalla, magiska värld.

Tack för att du får mig att tänka i nya banor och se ljuset i tillvaron!

Blicka framåt med närvaro i nuet

När livet rusar på är det viktigt att våga stanna upp och stilla sitt sinne. Våga vara närvarande och känna efter om du på rätt väg i livet. Så att du inte försent inser att det håll du sprang åt ledde in på en återvändsgränd eller ner i ett svart hål där du har svårt att finna stegen som leder uppåt igen. Ta en titt i backspegeln då och då men inse att det som varit är inget du kan ändra på. Blicka framåt och se istället på vart du vill styra dina steg. Var ligger dina önskningar, dina drömmar om framtiden. Tag sen ett djupt andetag och landa i tacksamheten över att du nu är medveten om din position i livet och att du härifrån styr dina steg framöver i medveten närvaro. Fyll ditt hjärta med glädje över den du är för du är den bästa i ditt liv. Utan dig hade du inte varit du. Och du är bäst! Gå ut och förgyll dina medmänniskors liv med glädje och tacksamhet så att vi alla till slut kan uppfyllas av kärleken till oss själva och till varandra. 

Tänk så mycket lättare livet blir när vi väl slutar vara rädda!

Tänk så mycket lättare livet blir när vi väl slutar vara rädda!

Vad är det värsta som kan hända?

Och vad skulle det i så fall innebära?

Om du går med en ständig känsla av att du inte vågar göra saker, inte vågar säga saker - fundera då på varför det är så. Oftast ligger rädslan dold därunder. Under alla andra förklaringar bottnar känslan oftast i en rädsla. Tänk om den rädslan inte fanns. Hur skulle du känna dig då? Försök att stanna i tankens känsla av tillit, av kärleken till dig själv och tron på att allt är bra. Ge hjärnan en chans att slappna av och släppa taget om rädslan. Då kan du i alla fall för en stund känna dig tillfreds och lugn.

Visst var det skönt!

Om glädjen att springa

Jag vågade anmäla mig tiill ett lopp med det avskräckande namnet Sankt Hans Extreme. Jag valde dock light versionen på 5 km och inte normal på 10 km och inte hellre Ultra som är hur långt du hinner på 6 timmar. För er som inte vet är Sankt Hans backar en gammal soptipp, numera strövområde, i Lund med väldigt många backar.

Hur gick det då?

Jo, jag njöt i fulla drag. 

Fördelen med att vara sist i 5 km loppet var att jag kunde:

1) Känna mig som jag var först med världens försprång.

2) Låstsas att jag var en ultra löpare som sprungit länge - därav den långsamma farten.

3) Kunde sjunga högt utan att störa för många.

4) Hoppa, skutta och dansa lite när jag kände för det.

5) Passa på att ta foto på toppen.

6) Småprata med de arrangörer som visade vägen när jag passerade.

7. Orkade köra slalom-intervallöpning uppför en backe mellan massa 10 km löpare för att kolla om killen som jag kände igen bakifrån var den jag trodde.

Mitt mål med att genomföra ett lopp och inse att det inte är farligt att komma sist, infriades och jag hade en toppenkväll. Jag tog inte ut mig, sparade på knän, ben, senor, ledor och ingen träningsvärk efteråt. Kanon med andra ord.

Med detta vill jag ha sagt: Våga du också utmana dig själv! Trots att omgivningen säger att det blir svårt eller jobbigt så kan det vara helt annorlunda för dig helt beroende på vilka förväntningar du sätter upp för dig. Du lever Ditt liv och Du bestämmer hur du ser på det som händer och sker. Lycka till!

Löpning och motivation, DU är värd att lyckas!

Tänk vad jag har lärt mig, egentligen, de senaste månaderna.

Att inte vara så rädd.

Att våga prova.

Ge saker en chans.

Bjuda på mig själv och få mångfallt tillbaka.

Det är inte alla som träffar mig som tror mig när jag säger att jag har dålig självbild.

Men sakta men säkert håller jag på att tvätta bort den bilden inom mig själv.

Tror på att jag även inombords är den jag utåt visar.

Jag är glad och älskar livet även om det självklart kommer svackor i mitt liv också.

Men jag kommer igen.

Vågar vara skör och pausa en stund.

Det går upp och ner, och det är OK att bara vara.

Igår bestämde jag mig för att springa en runda i skogen. Löpträningen hittills har bestått av att delta i tre stycken fem-kilometers lopp, med nån veckas mellanrum. Träningen inför dessa har varit obefintlig förutom en dag då jag cyklade till och från jobbet vilket tar 45 min per sträcka. Min löphastighet ligger på ca. 34 min för 5 km, vilket jag är alldeles nöjd med. 

Men mot skogen bar det igår, med mycket glädje! Molnigt och 14 grader hyfsat vindstilla var utmärkt väder. Jag började på en runda som är 2 km och vilken är samma som slutet på en 10 km runda. Helt plötsligt får jag för mig att jag inte behöver hålla mig på den grusade gången utan kan skutta runt i bushen, traillöpning kallas det väl på modernt löpspråk. Jätteroligt att leka vilt djur! En liten stund valde jag att köra lätta intervaller och öka takten mellan lyktstolparna när jag var tillbaka på stigen igen. När 2:ans runda vek av hemåt igen med en ganska brant backe tyckte jag det var roligare, och lättare, att fortsätta nedför på 10:an. Jag visste att en bit bort hade 10:an en massa räliga backar, om man alltså springer på det håll man "ska". Jag var på väg mot dessa nedför istället. Dock med vetskapen att lika mycket nedför måste jag ta mig uppför igen om jag vill komma tillbaka till samma punkt som jag startade. Men det fick bli ett senare problem. Längst bort hade jag med råge passerat 2,5 km vilket ju var halva den sträcka jag någonsinn sprungit. 

Men oj, vad vackert det var med alla vitsipporna i skogen! 

Nu kom valet ifall jag skulle vända tillbaka och ta djävulsbackarna uppför eller om jag skulle fortsätta 10:an baklänges där jag anade att stäckan var längre men inte lika brant. Jag valde det sistnämda. Vid ett tillfälle där vägen var spikrak och helt flack stannade jag av och gick, men till min stora förvåning var det mycket jobbigare än att jogga. Det var som att farten satt sig i benen och jag inte kunde låta bli att springa. Då jag sprang rundan baklänges visste jag inte alltid om jag var på rätt spår eftersom markeringarna endast är gjorda för löpning på "rätt" håll. Jag anade i alla fall att de oranga märkena som trots allt var markerade ordentligt visade Skåneleden och skulle ta mig "hem" på ett bra vis samt att jag kunde gena på detta spår och slippa springa alla 10 kilometerna. Detta hade jag helt rätt i. Plötsligt var jag åter på bekant mark där 5:an och 3:ans runda går ihop och målgång var bara en kilometer bort. Väl i mål hade jag till min stora förvåning sprungit 8 km och jag var inte ens trött. Inte läge att sluta nu tänkte jag och sprang 1,2 kilometers rundan av bara farten. Sen var jag ju tvungen att ge de nästkommande 800 meterna en chans så att jag avslutade vid bilen precis på 10 km, 1 timme och 11 minuter efter jag startat klockan. Sjukt nöjd!

Med detta vill jag ha sagt att ibland är de mentala hinder vi bygger upp i hjärnan mycket större att ta sig över än de är att genomföra i den fysiska världen. Jag trodde att jag skulle ha mycket, mycket svårare att springa 10 kilometer både mentalt och fysiskt. Men tji fick jag. Denna dag råkade min nyfikenhet, gjädje och motivation försätta mig i ett tillstånd som gjorde att allt bara flöt på. Jag klarade av något som jag stolt ger mig själv en klapp på axeln för. 

Ditt mål behöver inte vara samma som mitt mål. Du ska leva ditt liv och gå din väg. Men du kan fundera på vad det är som stoppar dig att göra det du verkligen vill. Vad du är rädd ska eller inte ska hända, och vilka hinder du sätter upp i ditt inre för att slippa lyckas.

Du är värd ett bra liv.

Se till att skapa det själv.

Din lycka bor inom DIG.

Varje dag, minut och sekund.

Låt den komma.

Förlita dig på att du förtjänar den.

Acceptera nuet och bara andas.

Tag sen ett steg framåt och bara var där du är.

Kram och lycka till.

En glad överraskning om våren

Plötsligt stod du där framför mig

Du som skulle visa mig att ännu spirar hoppet

Hoppet om den ljusnande framtiden

Om att det finns en kraft där vi inte alltid kan se den

I det mörka djupet ligger fröet gömt

Som kommer att blomma ut så snart kärlekens ljus når fram

När det sårbara höljet vågar öppna upp sig och blotta sitt inre

Där och då kan ljuset nå fram

Du var sänd till mig från ovan

För att få mig att lita på mig själv

Våga landa i den trygga vetskapen att vi lever en gång

Den gången är här och nu

Se inte bakåt

Se inte framåt

Våga vara här och nu

Njut av ögonblickets under

Böj dig i vördnad för din skapares hand

Tag tacksamt emot dess kärleksfulla smekning

Mot din varma kind

I vårsolens glans

Våga tro

Sång, psalmer, visor och musik kan ge en tröst i svåra tider.

Ylva Eggehorns "Var inte rädd i sanden finns det spår" får bli sången jag tillägnar min själsfrände idag. Som tack för universums helande kraft och styrkan hon skänker mig.

https://m.youtube.com/watch?v=lluIKSyG6UM

https://m.youtube.com/watch?v=lWbJX2j4SK8

Våga Yoga

Andas

Vrid stilla

Slappna av

Sträck på dig

Ljuvliga kropp

Du är min

I ur och skur

Vi ska följas åt

I vått och torrt

Står vi här

Min kropp

Mitt sinne

Min själ

Mitt minne

Lägg dig ner och vila

Savasana

Vakna upp

Sol ute

Sol inne

Sol i hjärta

Sol i sinne

Namaste

Kolla gärna in och köp mysiga och sköna kläder i Jacobs butik. https://jacobsbutik.se/

(Inlägget är inte sponsrat utan jag vill bara pusha för fina kläder.)

Slappna av och känn vikten av att du är du

Lägg dig ner och vila.

Det är som det är.

Du är här och nu.

I din kropp.

Som varit med dig varje stund sen den dagen då just din spermie mötte ditt ägg i det som skulle bli du.

Just den du är här och nu.

Du duger och är bra.

Faktiskt den bästa du kunde bli.

För utan dig skulle ditt liv inte varit detsamma.

Du ska vara din bästa vän.

Förlåt dig dina svagheter.

Gläds åt din styrka, ditt mod och din storhet.

Du kan älska dig själv.

Det är din rättighet att göra det.

Andas in långsamt och känn hur hela du fylls av luft som värms i ditt inre.

Andas ut långsamt och känn friden som följer.

Le och skatta dig lycklig för ännu en stund tillsammans med dig, din bästa vän!

För att kunna leva - av Yeonmi Park

Det finns människor på denna jord som lever ett liv som du i din vildaste fantasi inte kan förstå hur de klarar. På något sätt känns Yeonmis berättelse inte verklig. Eller så är det så att jag gärna vill att den inte är det. Jag vill så gärna kunna tänka mig att detta är lika mycket fiction som i Game of Thrones. Men tyvärr är denna bok sann. 

Boken igenom redogör hon sakligt för hur hur barndomens tillvaro tar sig an. Det är som om jag stänger av min egen empati när jag läser för att överhuvudtaget kunna läsa vidare. Såsom Yeonmi själv gjort hela sitt liv för att överleva i det Nordkorea där hon växer upp och lever sina 13 första år i livet. Innan hon flyr via Kina, Mongoliet och slutligen når Sydkorea. Hon är en ung människa som idag 23 år gammal har upplevt saker som ingen någonsin ska behöva uppleva under en hel livstid. Jag har alltid visst att jag lever i en skyddad del av världen. Det blir extra tydligt när jag läser boken. Att få lov att vara fri i kropp och tanke är inte alla förunnat och något vi, jag tar för givet om jag ens tänker på det. 

När jag läst klart boken kollar jag några Youtube klipp och berättelsen kommer i kapp mig när jag ser ett klipp från One Young World Summit på Irland. Detta tal som Yeonmi håller har jag precis läst om. Då spricker mitt skydd och tårarna kommer. Där landar berättelsen inom mig. Jag tackar min dotter som var den som villa köpa boken. Utan henne hade jag inte vetat vem Yeonmi Park är eller vilka uppoffringar hon behövt göra för att hjälpa sin familj till en bättre tillvaro och sprida kunskap om Nordkorea. Vi kan alla inspireras av hennes berättelse till att göra stordåd i våra egna liv och sakta men säkert göra denna värld till en bättre plats, för dig, mig och alla andra!

https://youtu.be/Ei-gGvLWOZI

Kaosologi av Micael Dahlen

… och plötsligt åkte en glasskål i golvet och gick i kras. Detta skapade ett nytt händelseförlopp, något som jag inte förutsett. Oj, vad skönt att livet inte blir som vi tänkt oss! För hade det varit lönt att leva om vi redan visste utgången, vad varje sida i livets bok innehöll?

Istället finns det oändligt med alternativa vägar varav vi till slut hamnar på en som ständigt kan ändra riktning. Ofta kanske vi tror att en viss väg är den trevligaste, skönaste osv. Men kan vi egentligen någonsin få reda på det?

 

Ja, detta var mina egna tankar efter att jag läst boken Kaosologi av Micael Dahlen. När jag var på sista kapitlet tänkte jag att jag efteråt måste sammanfatta alla hans bra ord i en mening och bära med mig den som en lärdom. Det behövde jag inte – han hade så snällt sammanfattat det hela till mig.

Om du också vill ta en genväg gå då till sidan 239. Men jag rekommenderar dig verkligen att strunta i det och istället läsa hela boken. Jag är ju förvisso en sån som Micael nämner, en som läser böcker från pärm till pärm, och det går säkert att läsa boken på andra sätt också. Men boken innehåller MYCKET tänkvärt som KAN påverka hur du ser på resten av ditt liv, stund för stund. En annorlunda bok som kanske inte direkt är en mindfulness bok, en bok om medveten närvaro. Men samtidigt är just det, väldigt mycket! TACK Micael för väl skrivna ord! Du ÄGER!

 

Nu ska jag återgå till mitt nujag, romanleva och hitta lyckostunderna! Glöm inte att avmåstefiera, använda dig av din vankraft, dina krivkar, förtankar och parallellmakt för att påverka livssuddet och förstå kaosologin.

Våga NU

Våga vika av från den givna vägen. Finn en mossbeklädd stenbumling i tallskogen. Lägg dig ner och slappna av. Andas in djupt och känn luften som fyller ditt inre. Släpp taget och andas ut. Känn avslappningen som följer. Njut av stunden. GOTT NU alla mina fina vänner!

Mysiga stunder att minnas

Tack käraste vänner som gör livet värt att levas.

Och fina kort vi fixade tillsammans!

Här är receptet på brödet:

Nu är det dags igen... (recension del 1, Stjärndamm av Lars Wilderäng)

att återse Filip, Gustaf, Anna och de andra karaktärerna i Lars Wilderängs triologi. Denna gången är det sista delen Stjärndamm som hamnat i brevlådan och som ska få nöjet att läsas under semestern. Fem kapitel in läser jag åter med spänning och förfasas över att jag inte kan läsa snabbt nog. Jag vill ju veta NU hur det går och vad som ska hända.

Önskan om en stor ledare som visar vägen?

Hur ska vi förhålla oss det det som händer och sker i vår omgivning just nu? Det är ingen rolig händelseutveckling vi läser om i tidningarna.

Jag fick frågan av en amerikansk släkting om vad vi i Sverige skriver om och anser om Trump och det som hänt i Nice och Turkiet.

Jag skrev följande svar:

I feel it is scarry, no matter if it is Erdogan in Turky, Trump in US or some Swedish politician saying My way is the only one to go. That is same same but only different ideology they might prefer. Still intolerant. We all tend to want to find people who think like ourselves, no matter what it is about, just so we can justify our own way of living or thinking. If you think that there is only right or wrong, then it will be that if you think different from me and you are right then I must be wong - I don't want that so that is why YOU must be wrong. Instead, what if, we said there is no direct right or wrong. Only different way of thinking. That is much harder to adjust to. Me to, I prefer the free society and do not want to be forced to wear burka and not be able to freely chooose what to work with or think. My belief is still that as long as you don't hurt anybody  you should be able to think as you like. It can be tricky when it comes to psycological abuse, and when people feel hurt for something you say. But then it must come down to the laws that the society has made. That is what we need to follow. That is what makes it a society and not some kind of lawless world. 

We do live in a very unequal world and both you and I are born with lots of privileges that we do not want to lose or give away freely. That is a tough situation. And I honestly do not have a good answer to how to handle that. Unfortunately I do tend to not always think the best of the future. I do think we have been fortunate to live in a time with fantastic freedome and wealth, at least here in Sweden. But that time is past now and we are getting towards a darker time. Hopefully not as horrible as when "The winter is coming" in "The Game of Trones". But still... We do have a big challenge ahead of us. Lots of migration do interfear with my privileges and I am afraid of what it will do with my thoughts of a loving, caring world.  There are people who tend to do crazy stuff out of madness no matter if it is small unknown people or big powerful politicians. Both can still create this untolerant, scarry, frightened world we actually do not want to live in. The problem is how to stop them without becoming like them yourself. That is unfortunately still to find out.

Trädgårdspionen odlar: tomater

Tanig tonåring

I våras köpte jag ett antal tomatplantor.

Vis av erfarenhet från det år jag själv sådde så inser jag när varken tid eller utrymme finns för dylika aktiviteter.

Så i år lät jag tre andra aktörer göra grovjobbet.

Eller rättare sagt fyra för sonen kom hem från förskolan med en liten liten sötnos som nu står som en lång, smal, tanig tonåring med fjuniga blommor.

De övriga åtta är snarare som fullvuxna grovarbetare då jag gett dem rejäla portioner mat men glömt att ansa deras skägg. Vattenskotten, när jag förvandlade plantorna från vad jag trodde var busktomater till resliga individer, var lika tjocka som de vanliga grenarna.

6-åringen fick en lextion i vad "tjuva" betydde och gick sen glatt och hjälpte mig med det jag missat dessförinnan.

Men intressanta sorter har jag lyckats inhandla. Jag har tydligen köpt på mig en blåaktig bifftomat. Ska bli intressant att se hur den tar sig ut om den får växa till sig och mogna som den ska.

Bevattningen sköter ju vädrets makter så vackert dessa dagar men värmen och solen lyser med sin frånvaro. Så framtiden får utvisa om det blir ett lyckat tomatår eller inte. Jag är i alla fall glad att jag chansade och försökte. Glädjen i att se det rara guldet växa fram är en fröjd.

Fullvuxen grovarbetare

Sommar

Fåglarna kvittrar

Alla fönster står på vid gavel

Vindens svaga bris far genom huset

Folk sitter ute i sina trädgårdar

Det är midsommardag och för en gångs skull har värmen varit här

Kvällen närmar sig

Men ännu vill ingen krypa till kojs

Alla vill njuta ännu en stund

Passa på för kanska är snart regnet här igen

Men, tänk nu inte på det

Låt dig fyllas av glädje och lycka, sommar och sång.

Glad Midsommar alla bloggläsare!

Ord

Jag förstår dig precis! Det är nu, här i mörkret när jag vaknar och alla andra sover, som tankarna kommer och orden flyger runt i mitt huvud. Jag tar fram min anteckningsbok och min penna. Jag ser inte hur jag skriver för jag vill varken tända lampan eller stiga upp för risken att väcka någon. Jag vill bara ligga här och skriva ner allt jag funderar på. Så jag fortsätter att skriva i blindo och hoppas att orden fastnar och blir läsliga när timmarna gått. 

Men orden måste få komma ut. Ut ur mitt huvud. Tankarna som flyger och far. På hur livet är och kan vara. På allt man går igenom. På hur ingen egentligen fullt ut kan förstå en annan människas liv och leverne. Men att man ibland vill att någon tar en på armen, ser en i ögonen och uppriktigt frågar "Hur mår du?", " Hur står det till?". Någon som uppriktigt undrar och som sen har tid att lyssna på ett svar. Ett svar som kanske inte bara är "Tack, bara bra", "Tack, allt är fint!". Ibland vill man bara svara "Det är för j-ligt", "Jag mår skit", "Jag har så ont", "Jag känner mig så ensam". Det är inte för att vara obekväm och elak, inte för att såra. Men det behöver komma ut. Men oftast gaskar man upp sig och svarar "Tack, det är bara bra, jag mår fint". Fast vetskapen om att någon frågade kan göra hela skillnaden. Vetskapen om att där finns någon som bryr sig, som ärligt undrar, någon som finns där när man är beredd att öppna upp och berätta om allt man vill säga. När man förstår att någon finns där. Någon som lyssnar utan att låta orden påverka för mycket, utan bara lyssnar i det där tomma rummet som finns i oss alla. Där vi har möjlighet att möta en annan människa fullt ut. Inga värderingar eller bedömningar utan bara idel öra. Det är sällan vi har tid med det. Vi har så mycket annat för oss, tvätt som ska tvättas, disk som ska diskas, TV som ska tittas på, mat som ska lagas. Att sätta sig ner och bara vara, att hinna mötas, det tar vi oss inte tid till. Livet rusar på och så har det gått 43 år.

Men tänk att ord kan betyda så mycket. Ord kan såra och och förstöra men ord kan även växa och blomma ut till något vackert. De kan läka en sårad själ. Ett litet, litet ord kan betyda så mycket. Ett "Hej!", "Vi ses!", eller ett "Förlåt!" kan göra hela skillnaden. 

Jag älskar dig, tack för att du finns och för att du lyssnade!