Jag önskar jag kunde skriva en bok om hur det är att känna sig missförstådd. Att inte förstå och att inte kunna tolka saker på ett rimligt sätt. Jag tror att med en sådan bok skulle kanske någon kunna få en inblick i en värld som inte alla befinner sig i. En värld som jag så väl känner och som jag tror min son befinner sig i. En värld som också har varit min och som fortfarande är det ibland. När jag inte klarar av eller glömmer bort att jag kan välja att stiga ut och komma bort från det ställe som skapar alla olustiga känslor. När jag ofrivilligt tvingas stanna kvar i mitt huvud och i min kropp där osäkerheten, rädslan och otryggheten bor. Där tårarna flödar och det känns som alla vill mig ont. När ingen förstår och jag känner mig ensamast i världen. Den stund när jag mest av allt önskar att någon ville sätta sig in i mina goda intensioner. Försöka förstå. När jag vill känna trygghet, kärlek och medmänsklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar