Sprudlande

Hon sprudlade av liv och energi när hon sprang nedför trappan och rykte upp dörren till hans lägenhet. Äntligen var han hemma! Hon längtade så varje vecka på att fredagen skulle komma. En svag doft av rökelse nådde hennes näsa och det svaga ljuset från de tända stearinljusen fick henne att rysa av välbehag. Oh, så ljuvligt med detta lugn som nu väntade. Tonerna av musiken spred sig ut i trappuppgången när hon drog igen dörren bakom sig. Han kom ut och mötte henne med orden "Hej älskling, nu kan helgen äntligen börja!".

Dubbelliv

Äntligen var fredagen här och arbetsveckan började närma sig sitt slut. Ett ändlöst tjatande om deadlines och ändrade förutsättningar. Det stod honom upp i halsen. Men något skulle han ju göra för att tjäna sitt levebröd. Om han skulle svara ärligt så gick han igång lite på att leva sitt dubbelliv. Det var ingen som kunde ana vad han egentligen höll på med på helgerna. När han slutligen var hemma och kunde hänga in den strikta kavajen i garderoben igen. Han ville egentligen inte leva på något annat vis. Visst, ibland blev det lite enformigt och ensamt, men belöningen desto större när helgen kom.

Din fulla potential

Är du rädd för att fullt ut ge dig hän? Ser du risken att bli för beroende, för attraherad? Så att du riskerar att bli lämnad, sårad. Eller för att du är rädd att detta inte är meningen. Att det finns något annat du missar om du ger dig in på denna vägen? Låter du hellre bli än riskerar att göra fel, eller misslyckas, eller missa något "ännu" bättre. Strävar du alltid efter perfektionism? Och är det egentligen rimligt? Kan något vara perfekt. Är inte allt precis som det ska vara?

Bär du på ett arv av rädslor som du måste släppa taget om? Du måste våga göra dig hel med både rädslor, fel, lycka och succé, som allt finns inom dig. Det du tar hand om och har omtanke om behöver inte känna sig undanskuffat och växa sig starkare. Istället flödar omtanken och kärleken till dig själv där du kan älska och uppskatta alla delar av dig, även de som anses dåliga. Dessa delar ger dig en chans att öva på att bli en bättre människa och nå din fulla potential i denna världen. Så som det är tänkt att vara. Döm ingen annan människa för så som den upplevs vara i dina ögon. Vi har alla våra stridigheter att arbeta med, mentala krig att utkämpa på vår väg att vandra. Hjälp istället till att medvetandegöra deras potential till storhet och kraft. Påpeka inte för andra vad du anser är deras brister. Det som du, i din värld, ser som brister kanske för dem är nödvändigt för att de ska få möjlighet att öva på omtanke och kunna ge och ta kärlek. 

Förlåt dig själv och andra. Var tacksam för ljuset som sprider sig och som förenar sig med solens starka energier. Tillsammans når ni ut och värmer upp universums kalla, magiska värld.

Tack för att du får mig att tänka i nya banor och se ljuset i tillvaron!

Blicka framåt med närvaro i nuet

När livet rusar på är det viktigt att våga stanna upp och stilla sitt sinne. Våga vara närvarande och känna efter om du på rätt väg i livet. Så att du inte försent inser att det håll du sprang åt ledde in på en återvändsgränd eller ner i ett svart hål där du har svårt att finna stegen som leder uppåt igen. Ta en titt i backspegeln då och då men inse att det som varit är inget du kan ändra på. Blicka framåt och se istället på vart du vill styra dina steg. Var ligger dina önskningar, dina drömmar om framtiden. Tag sen ett djupt andetag och landa i tacksamheten över att du nu är medveten om din position i livet och att du härifrån styr dina steg framöver i medveten närvaro. Fyll ditt hjärta med glädje över den du är för du är den bästa i ditt liv. Utan dig hade du inte varit du. Och du är bäst! Gå ut och förgyll dina medmänniskors liv med glädje och tacksamhet så att vi alla till slut kan uppfyllas av kärleken till oss själva och till varandra. 

Tänk så mycket lättare livet blir när vi väl slutar vara rädda!

Tänk så mycket lättare livet blir när vi väl slutar vara rädda!

Vad är det värsta som kan hända?

Och vad skulle det i så fall innebära?

Om du går med en ständig känsla av att du inte vågar göra saker, inte vågar säga saker - fundera då på varför det är så. Oftast ligger rädslan dold därunder. Under alla andra förklaringar bottnar känslan oftast i en rädsla. Tänk om den rädslan inte fanns. Hur skulle du känna dig då? Försök att stanna i tankens känsla av tillit, av kärleken till dig själv och tron på att allt är bra. Ge hjärnan en chans att slappna av och släppa taget om rädslan. Då kan du i alla fall för en stund känna dig tillfreds och lugn.

Visst var det skönt!

Om glädjen att springa

Jag vågade anmäla mig tiill ett lopp med det avskräckande namnet Sankt Hans Extreme. Jag valde dock light versionen på 5 km och inte normal på 10 km och inte hellre Ultra som är hur långt du hinner på 6 timmar. För er som inte vet är Sankt Hans backar en gammal soptipp, numera strövområde, i Lund med väldigt många backar.

Hur gick det då?

Jo, jag njöt i fulla drag. 

Fördelen med att vara sist i 5 km loppet var att jag kunde:

1) Känna mig som jag var först med världens försprång.

2) Låstsas att jag var en ultra löpare som sprungit länge - därav den långsamma farten.

3) Kunde sjunga högt utan att störa för många.

4) Hoppa, skutta och dansa lite när jag kände för det.

5) Passa på att ta foto på toppen.

6) Småprata med de arrangörer som visade vägen när jag passerade.

7. Orkade köra slalom-intervallöpning uppför en backe mellan massa 10 km löpare för att kolla om killen som jag kände igen bakifrån var den jag trodde.

Mitt mål med att genomföra ett lopp och inse att det inte är farligt att komma sist, infriades och jag hade en toppenkväll. Jag tog inte ut mig, sparade på knän, ben, senor, ledor och ingen träningsvärk efteråt. Kanon med andra ord.

Med detta vill jag ha sagt: Våga du också utmana dig själv! Trots att omgivningen säger att det blir svårt eller jobbigt så kan det vara helt annorlunda för dig helt beroende på vilka förväntningar du sätter upp för dig. Du lever Ditt liv och Du bestämmer hur du ser på det som händer och sker. Lycka till!

Löpning och motivation, DU är värd att lyckas!

Tänk vad jag har lärt mig, egentligen, de senaste månaderna.

Att inte vara så rädd.

Att våga prova.

Ge saker en chans.

Bjuda på mig själv och få mångfallt tillbaka.

Det är inte alla som träffar mig som tror mig när jag säger att jag har dålig självbild.

Men sakta men säkert håller jag på att tvätta bort den bilden inom mig själv.

Tror på att jag även inombords är den jag utåt visar.

Jag är glad och älskar livet även om det självklart kommer svackor i mitt liv också.

Men jag kommer igen.

Vågar vara skör och pausa en stund.

Det går upp och ner, och det är OK att bara vara.

Igår bestämde jag mig för att springa en runda i skogen. Löpträningen hittills har bestått av att delta i tre stycken fem-kilometers lopp, med nån veckas mellanrum. Träningen inför dessa har varit obefintlig förutom en dag då jag cyklade till och från jobbet vilket tar 45 min per sträcka. Min löphastighet ligger på ca. 34 min för 5 km, vilket jag är alldeles nöjd med. 

Men mot skogen bar det igår, med mycket glädje! Molnigt och 14 grader hyfsat vindstilla var utmärkt väder. Jag började på en runda som är 2 km och vilken är samma som slutet på en 10 km runda. Helt plötsligt får jag för mig att jag inte behöver hålla mig på den grusade gången utan kan skutta runt i bushen, traillöpning kallas det väl på modernt löpspråk. Jätteroligt att leka vilt djur! En liten stund valde jag att köra lätta intervaller och öka takten mellan lyktstolparna när jag var tillbaka på stigen igen. När 2:ans runda vek av hemåt igen med en ganska brant backe tyckte jag det var roligare, och lättare, att fortsätta nedför på 10:an. Jag visste att en bit bort hade 10:an en massa räliga backar, om man alltså springer på det håll man "ska". Jag var på väg mot dessa nedför istället. Dock med vetskapen att lika mycket nedför måste jag ta mig uppför igen om jag vill komma tillbaka till samma punkt som jag startade. Men det fick bli ett senare problem. Längst bort hade jag med råge passerat 2,5 km vilket ju var halva den sträcka jag någonsinn sprungit. 

Men oj, vad vackert det var med alla vitsipporna i skogen! 

Nu kom valet ifall jag skulle vända tillbaka och ta djävulsbackarna uppför eller om jag skulle fortsätta 10:an baklänges där jag anade att stäckan var längre men inte lika brant. Jag valde det sistnämda. Vid ett tillfälle där vägen var spikrak och helt flack stannade jag av och gick, men till min stora förvåning var det mycket jobbigare än att jogga. Det var som att farten satt sig i benen och jag inte kunde låta bli att springa. Då jag sprang rundan baklänges visste jag inte alltid om jag var på rätt spår eftersom markeringarna endast är gjorda för löpning på "rätt" håll. Jag anade i alla fall att de oranga märkena som trots allt var markerade ordentligt visade Skåneleden och skulle ta mig "hem" på ett bra vis samt att jag kunde gena på detta spår och slippa springa alla 10 kilometerna. Detta hade jag helt rätt i. Plötsligt var jag åter på bekant mark där 5:an och 3:ans runda går ihop och målgång var bara en kilometer bort. Väl i mål hade jag till min stora förvåning sprungit 8 km och jag var inte ens trött. Inte läge att sluta nu tänkte jag och sprang 1,2 kilometers rundan av bara farten. Sen var jag ju tvungen att ge de nästkommande 800 meterna en chans så att jag avslutade vid bilen precis på 10 km, 1 timme och 11 minuter efter jag startat klockan. Sjukt nöjd!

Med detta vill jag ha sagt att ibland är de mentala hinder vi bygger upp i hjärnan mycket större att ta sig över än de är att genomföra i den fysiska världen. Jag trodde att jag skulle ha mycket, mycket svårare att springa 10 kilometer både mentalt och fysiskt. Men tji fick jag. Denna dag råkade min nyfikenhet, gjädje och motivation försätta mig i ett tillstånd som gjorde att allt bara flöt på. Jag klarade av något som jag stolt ger mig själv en klapp på axeln för. 

Ditt mål behöver inte vara samma som mitt mål. Du ska leva ditt liv och gå din väg. Men du kan fundera på vad det är som stoppar dig att göra det du verkligen vill. Vad du är rädd ska eller inte ska hända, och vilka hinder du sätter upp i ditt inre för att slippa lyckas.

Du är värd ett bra liv.

Se till att skapa det själv.

Din lycka bor inom DIG.

Varje dag, minut och sekund.

Låt den komma.

Förlita dig på att du förtjänar den.

Acceptera nuet och bara andas.

Tag sen ett steg framåt och bara var där du är.

Kram och lycka till.