Våren som vi har väntar på.
Sakta, sakta blir det långsamt vamare,
Även om nätterna fortfarande är kylslagna,
Och vindarna kalla.
Trots det, så lyser det stora runda, gula, klotet på himlen från en blå himmel.
Ibland, i alla fall...
Och sakta, sakta börjar växterna sticka upp sina små tentakler som för att känna om det är varmt nog.
Några är modigare än andra.
Vissa går före och visar vägen.
Säger: Kom, det stämmer, våren är här! Låt oss gå upp ur den mörka underjorden.
Låt oss gå upp och leka, bli kära, kramas, föröka oss.
Låt vår storhet blomma ut och låt oss bekänna våra riktiga färger.
Så tänker kanske vårens första blommor,
Som skänker oss glädje och lycka.
När våren nalkas och vintern får ge vika,
Låt kalven i dig hoppa ut,
Och känn det gröna gräset spira.
Vakna upp och ge dig ut på nya äventyr.
Låt livet skänka dig ny kraft.
Våga ta emot värmens energi och rikedom.
Njut, njut, njut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar